vi satt hela dan på sjukhuset igår och lyssnade på honom när han andades, det var fruktansvärt... Till slut vid halvfyratiden så orkade han inte längre, då försvann han för oss...
Nocturne
Sov på min arm! Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm snart du drömmer
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.
Fångas igen. Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra min vän! Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.
Sov på min arm! Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt
och på din barm o min kära
täljer dess återglans timmarnas flykt.
Helig den frid hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodströmmens larm!
Slut är din strid. Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig.
Evert Taube
1 kommentar:
ja..livet varar ju inte i evighet och livet blir aldrig mer sej likt när en nära försvinner från livet..
Kram till dej / Carina
Skicka en kommentar