Maken var på utvecklingssamtal med store killen igår och, snyft, är så stolt... Han var så duktig. Snyft, Han var bäst! Nä skoja bara... Jo men lite, var det så. Han var en snäll kompis, hade alltid kompisar omkring sig, ödmjuk men ändå framåt. När han pratade så lyssnade alla, hade alltid något och berätta, de hade gjort något test med ordförståelse och där hade han alla 28 rätt, ja det var många grejer som han rabblade upp men tyvärr kommer man ju inte ihåg allt. *torkar tårarna* Nu ska jag skjutsa mitt lilla A-barn till skolan så han kan lära sig mer kloka saker... (bara han inte blir smartare än mamma så får han väl fortsätta gå) *fniss*
;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar