Pulkaåkning och stickning

Jaha, idag skulle jag ta med ungarna på deras livs pulkaåkning (trodde jag ja). När jag var liten brukade min familj åka till ett ställe utanför stan som heter Lidnäs, det ligger mitt i en golfbana och ett litet kapell, där jag och maken förövrigt vigdes för snart 9 år sedan. Jättevackert, sluttar mot sjön och backarna är jääääättelååååååånga. Så sagt och gjort, gjorde smaskiga smörgåsar, nyponsoppa och packade frukt och kakor och sen hivades diverse snöåkdon såsom snowravcers och tefat in i bilen och så bar det iväg. En biltur på kanske 10 minuter max. Jaha, framme och ungarna ÅÅÅÅÅÅÅ vilken backe. Mmmmhm, vad var det mamma sa, visst är det den längste ni sett. L kastade sig på sin snowracer och iväg bar det, njae nästan. Det är bara det att det gick ju inte så fort som han önskat. Nej, det gick riktigt trögt om jag ska vara ärlig. Nåja, vi går ner lite längre och åker sista biten, då blir det bättre. Såg mungiporna på sonen åkte längre ner, så jag fick gaska upp dem lite och det kommer gå som tåget. Tjoheeej. Ja där nere gick det bra att åka (som tur var, annars hade väl barnen lunchat mig) och de åkte några gånger. Nackdelen med en sån lååååååång backe är ju då att den där roliga färden nerför backen tar snart slut och då börjar den mindre roliga färden UPPFÖR backen. Ååååå vad segt, fick ta tillgängliga grejer å åka ner flera gånger för att hjälpa ungste sonen upp för backen. Helst trött var han. Så efter ungefär 45 minuter i backen, hm, hade tänkt mig ungefär hela eftermiddagen så blev de väldigt fikasugna. jaha, bara att slå sig ner i backen och packa upp matsäcken. Den åts med god aptit och mackorna var uppskattade. Enda nackdelen var ju då att när man ska äta, då måste man ta av vantarna. Ja, då blev det hemskt kallt om händerna. Så när maten var uppäten var det bara att packa ihop grejerna och åka hem, så den totala pulkabackens äventur tog 1,5 timme! Tjoheeeeeej...
Sen i eftermiddag så har jag fått mig en ny hobby. Jag har börjat sticka på en mössa. ALLA vill ju ha den såkallade Åremössan nuförtiden och det vill ju naturligtvis oxå jag. Ringde mamma igår och frågade ifall hon inte kunde ställa upp och sticka åt mig och det gjorde hon så gärna. Men när jag kom hem från pulkabacken så blev jag så sugen på att testa själv, har inte stickat sedan högstadiet och tänka sig, man kom ihåg hur man gjorde, helt otroligt. MÖnstret är skitenkelt, bara det att jag kan bara inte komma ihåg vad jag preci har stickat och jag kan inte heller se vad det är för maska jag gjort, så det går på chansning. Får sen ifall jag gör färdigt, eller ifall mamma får sticka den andra, köpte nämligen både rosa och svart garn, kunde inte välja. Så nu stickar jag för fullt på den rosa. Men nu när jag ser bilden så känner jag att så fin är inte min mössa. Muhäääääääää, får nog repa upp och be mamma. Den rosa är ju den finaste. Kanske skulle ha övat på den svarta istället, den syns det ju inte så mycket ifall man gjort fel på!!! Fast det är rätt kul, och jag är alldeles öm i fingarna. Aj aj aj...