Nu är hon här...

låter som om vi fått en bebis, men det är det ju inte, eller nja, nästan... Känns lite som det faktiskt. Hon har sovit jämte min säng inatt och jag har fått ha armen nere ibland för att trösta henne när hon försökt komma upp i sängen. Hon är så sööööööt... Fast det där med att gå i koppel och att man samtidigt faktiskt ska passa på att kissa när man är ute är ju en annan femma. Men det kommer väl, särskillt lämpligt är det ju idag när det är 10 minusgrader...

Igår när vi skulle hämta henne körde vi naturligtvis på ett rådjur med. Små hala skruttvägar med typ 10 km mellan varje hus och där händer det... Vi stannade och försökte kolla efter det men hittade inget mer än ett spår efter något som glidit ner i diket och sen sprungit vidare. Förmodligen så träffade det bara på hovarna när den skuttade förbi och inte skadade sig... och på vägen hem dreglade Leia ner hela min kappa och sen som piece de la resistance, en liten spya i knät med. tur att jag faktiskt hade en filt under henne men ändå. Det luktade ju inte hallon precis... Sen var vi nästan hemma som tur var :-)Nu snurrar min dyra kappa i tvättmaskinen, får väl se om den överlever behandlingen, körde den på fintvätt 30 grader, det borde den väl överleva trots att det stod kemtvätt i den. *håller tummarna*

Kolla in hennes fina rosett som hon har på huvudet