Men vad tiden går fort...

jag tänker nästan varje dag att jag ska skriva något, men nej, det blir inte av. Jag hinner inte av någon anledning... Fast egentligen så gör jag nog det, man sitter ju några timmar för mkt framför datorn varje dag så något litet inlägg hade man ju kunnat kosta på sig eller?

Ja ja... Men ibland så, då dyker jag ju in här. Sen sist så har lille F fyllt 6 år, stora grabben och jag fyllde år igår, ännu större tjejen, eller är det kvinnan, eller rent av tanten? Vet inte... men jag känner mig inte så gammal i alla fall! Jo förresten, det gör jag just nu, har fasligt ont i knäna, tror jag överansträngt dem eller något. Råkade ställa in spinningcyklen fel förra veckan och det måste bero på det... Ont gör det i alla fall...

I helgen är vi barnfria, maken och jag. Vi ska åka upp till Göteborg och sova på hotell TVÅ nätter och bara gotta oss. Gå på stan, fika, kolla på folk och gå på bio och ut och äta, slappa, äta hotellfrukost... mmmmm... vad det ska bli skönt.

Fast i verkligheten kommer det bli såhär: Jag blir sådär gå i affärertokig att jag inte hinner sätta ner rumpan och fika, knappt äta heller, jag kan ju missa något bra fynd i affärerna där, lite längre ner på gatan. Jag kommer inte kunna sova, inte första natten i alla fall för det är ju helt omöjligt första natten borta, sen kommer jag vakna skittidigt och vara först vid frukostbuffén och därmed först ut på stan... Sen på kvällen kommer jag vara tjurig, ha ont i fötterna och ha huvudvärk av allt sorl och vara arg för att jag inte gjort de där fynden som jag trodde jag skulle göra. Söndag står jag där igen, och väntar innan affärerna hunnit öppna för att hitta de där sistaminutenfynden som jag måste göra innan vi åker hem, och när jag väl hittat något som jag vill ha blir jag snål och skiter i alltihop. Hahaha... Så när vi kommer hem på söndag kväll kommer jag vara tröttare än vad jag var innan vi åkte...

Hm, låter det som en trevlig helg? JO det kommer det ju bli... bara det att inte ha barnen med sig överallt, det är lyx. Sen att man går och smålängtar efter dem, särskillt när man ser andra barnfamiljer med SNÄLLA barn och man inbillar sig att mina barn är precis sådär snälla och rara. Och sen måste man ju säga, att de är fenomenala på att kläcka underbara kommentarer... Det saknar man, och sen lite barnkel, min lille F är ju en riktig liten mamme-kel-gris :-) och han vet precis vad han ska säga för att hålla mamma på glatt humör, men den store verkar vara tvärtom.

Nej, nu ska jag gå och lägga de där gosingarna, de sitter och kollar på tv för första gången den här veckan... Helt otroligt. L ville inte ens åka och köpa glass innan idag, för han ville hem och hoppa studsmattan. Är det normalt?

Tjing, tjing...