Roligt och tråkigt...

I helgen så var vi i Göteborg maken och jag, så härligt, alldeles ensamna. Sov faktiskt hyfsat till och med. Shoppade gjorde vi, åt god mat gjorde vi och fikade gjorde vi och gick på bio gjorde vi... Ja, den där bion är ju en historia för sig... Jag bara säger det. VIlken klant man är gift med. Vi skulle gå på Avatar i 3d, R hade bokat biljetter hemma och skulle bara hämta ut dem i biomaten och gå in och allt frid och fröjd, detta var på fredagen. När vi satt där på våra platser, jättebra platser, tredje raden 48 och 49 och filmen precis skulle börja, då kommer det ett par, varav tjejen är höggravid och säger att vi sitter på deras platser. Nähä, säger maken lite stöddigt och lägger till, ni har inte gått till fel salong då? Nä, det hade de inte, då kollar jag på våra biljetter, då står det LÖRDAG på dem. Ja, jättekul... Blev jubel i salongen kan jag ju tillägga! Så vi smiter lite fint ut och sätter oss på kanten, där det fanns tre lediga platser. Filmen började och dörren öppnades flera gånger och folk droppade in, jag bara satt och väntade på att några skulle ha våra platser. Till slut, när det hade gått nästan en halvtimme in i filmen eller nja, kl var nio och filmen/reklamen började halv, så en kvart i alla fall, då kommer det några, de stannar vid våra platser, kollar på sina biljetter och dividerar. R bara sitter där och kollar på filmen och äter godis utan att bry sig om dem stackarna. Nej, sa jag, nu går vi... Men då säger maken helt coolt, det finns ju platser där framme kan ni inte sitta där? Jo det kunde visst och sen var allt frid och fröjd. Men tala om att sitta som på nålar första halvtimmen. Grrrr... Detta ska han få äta upp, måååånga gånger...


Nu till det mkt tråkiga... Maken ringde idag på morgonen och berättade att svärfar fått en hjärtinfarkt. Det hände tidigt idag på morgonen efter att svärmor åkt till jobbet, det blev ilfart med ambulans till Karlskrona och sprängning direkt. När jag pratade med maken kl halv tolv så var det redan gjort och han var oförskämt pigg. Men sedan dess har jag inte hört något alls... :-( Så jag hoppas att ni håller alla tummar ni kan för att allt ska bli bra igen... Har inte vågat berätta för lille F än, det är ju hans stora gosedjur, vill alltid gosa och kramas med farfar... Nu är han och leker med en kompis så jag får väl ta och berätta när han kommer hem.